choken

På MC i Norge, igen!

Kategori: Allmänt

En titt i kalendern visade en glugg mellan alla fulltecknade vardagar, utom just den här veckan som gick. Om det skulle bli någon mer långtur i år så var det bara att hugga in, söka semester både hemma och på jobbet och ge sig iväg. Synd bara att Eva inte hade möjlighet att åka med, men med hennes jobb fanns det inte en chans. Jag hade en färdväg klar sedan tidigare ifall tillfället skulle komma så det var snabbt gjort att vara i startläge. Jag startade efter lunch på söndag och körde Idre, Tolga, Tynset och Granmo Camping strax söder om Oppdal. 52 mil transport för att komma till fina norska vägar. Det första som händer när jag ska slå läger är att en av bågarna i tunneltältet går av med ett "snäpp". Jag bygger om bågen och får den att fungera i förkortad version.
Natten är kall och på morgonen är det is på allt. Solen går sakta upp men termometern tar väldigt lång tid på sig att nå +5.
Ett av målen med resan är att köra Aursjövägen och det visar sig vara mycket bättre än jag hoppades på. En stor del av den sträckan går på fina grusvägar i en riktigt fin norsk fjällteräng.
Så småningom når jag Åndalsnes där jag provianterar en del färskvaror innan jag styr in på Trollstigen med siktet inställt på Geiranger och nästa övernattning. 43 mil i strålande sol och Geriranger bjuder på värme. +16 och tältet strax intill fjorden.
Det blir tisdag och resans tuffaste dag.Temperaturen är bra, +12-14 hela dagen, men vinden blir hårdare och hårdare. Jag märker av det ordentligt redan på Dalsnibba men jag SKA upp dit. Varje gång har jag missat uppfarten av olika orsaker men nu jäklar. Det är en otrolig utsikt härifrån, men vinden gör att jag hela tiden måste kolla att inte motorcykeln ska blåsa omkull när jag försöker fotografera. En annan sak som jag hela tiden noterar är att jag har Norge för mig själv. Vi körde bl.a. upp och ner genom Geiranger veckan efter midsommar och varenda P-ficka var full. Nu kunde jag välja och vraka och stanna precis där jag ville.
Efter Dalsnibba kör jag ner till Lom där väg 55 viker av mot sydväst. Den tar mig över Sognfjället i hårda vindar och duggregn men just vid ett fjällhotell (Turtagrö hotell) viker jag av rakt söderut på Tindervägen för att komma ner till Övre Årdal. Jag fortsätter längs fjorden och genom tunnlar till Laerdal och här finns ett vägval. Varje gång vi kört sträckan har vi kört den gamla vägen över fjället till Aurland, men med dom vindar som råder bestämmer jag mig för att prova tunneln. Den är 2,4 mil lång och är världens längsta fordonstunnel.
Efter tunneln kör jag österut på väg 50 och väg 7 till Gol, väg 51 fram till Vassetdansen som är en välbekant camping för det sista nattlägret på den här resan. 44 mil i växlande väder.
Sistan etappen är ganska kort och lättkörd. Den går lite på rutin genom Hamar, Elverum, Malung och hem. En sträcka på 48 mil. Som vanligt är inte kameran upp den sista dagen, men den vägen har väl inte så mycket att fota så det kvittar.